Biografi
Hans Backenroth (född 1966 i Karlstad) började spela klassisk gitarr och tvärflöjt i åttaårsåldern i kommunala musikskolan. Genom sin äldre bror fick Hans höra pop- och rockmusik vilket fick Hans att ta upp elbasen och han började redan som 14-åring att spela offentligt. Med en ständig nyfikenhet att lära känna och spela ny musik upptäckte han jazzmusiken i slutet av tonåren vilket ledde till att han började spela kontrabas influerad av bland andra Paul Chambers, Ray Brown, Scott LaFaro, NHØP, Jesper Lundgaard & George Mraz. 1986 flyttade Hans till Stockholm och gick musiklinjen på Birkagårdens folkhögskola, följt av tre års studier på Musikhögskolan med examen 1989 i både jazz och klassisk bas, arrangering samt improvisationspedagogik. Under sista läsåret blev Hans medlem i Fredrik Norén Band och snart började han att synas på Stockholms jazzscener som Fasching och Stampen samt på jazzklubbar runt om i Sverige.
År 1991 erbjöds han att spela med klarinettvirtuosen Putte Wickman Q i USA och Kanada som ersättare för basisten Red Mitchell. Det var en nästan fyra veckor lång turné som bland annat innehöll framträdande på Monterey Jazz Festival, där Hans spelade med trumpetaren Harry "Sweets" Edison, och på jazzklubben Sweet Basil i New York.
Under denna turné upptäcktes Hans av den legendariske altsaxofonisten och klarinettisten Arne Domnérus vilket ledde till ett samarbete i mer än 15 år.
"Hans Backenroth är kanske den bästa basist som Sverige fått fram – någonsin!" (Arne Domnérus, altsaxofon/klarinett, Svensk jazzlegend)
1996 spelade Hans in ett duo-skiva med pianisten Bengt Hallberg, en inspelning som blev Bengts återkomst till jazzen. Bengt och Hans kom att spela tillsammans i en rad konserter på duo.
Även basisten Sture Åkerberg fick upp öronen för Hans och genom Sture kom Hans i kontakt med bland andra Monica Zetterlund. 1995 blev Hans fast medlem i hennes kvartett som ledde till flera turnéer, skivinspelningar och TV-program under fyra års tid. Hans medverkade på det som blev Monicas sista framträdanden under 1999.
Hans anses sedan mitten av 90-talet som en av Skandinaviens främsta basister!
Internationellt har han samarbetat med rader av jazzens främsta, däribland Toots Thielemans, Harry "Sweets" Edison, Clark Terry, Scott Hamilton, Harry Allen, Buddy deFranco, Svend Asmussen, James Moody, Junior Mance, Ed Thigpen, Alex Riel, Lewis Nash, Joe Harris, Bobby Durham, Martin Drew, Karin Krog, Georgie Fame, Rolf Ericson, Rebecca Kilgore, Deborah Brown, Eddie Daniels, Ed Thigpen, Kenny Barron, Benny Green, Larry Willis, Ernie Watts, Eddie Harris, Doug Raney, Houston Person, Ken Peplowski, Horace Parlan, Roger Kellaway, Lorne Lofsky, Svend Asmussen, Houston Person, Jim Snidero, Jeremy Pelt, Jim Rotondi, Bobby Shew, Jimmy Greene, Najponk, Lorne Lofsky, Ole Kock Hansen, Jesper Thilo, Roy Williams, Dan Barrett, Valery Ponomarev, Antti Sarpila, Leroy Jones, Richard Boone, Champian Fulton, Warren Vaché, Valdimir Shafranov, Stéphano Belmondo, Bernard Purdie, Butch Miles, Bob Wilber, Silje Nergaard, John Surman & Veronica Swift.
“Hans är en av dom bästa basisterna som jag spelat med under hela min karriär.” (Junior Mance - pianolegend)
Trion Sweet Jazz Trio (Lasse Törnqvist kornett, Mats Larsson gitarr och Hans bas) är en av de europeiska jazzgrupper som rönt störst framgångar i Japan. Gruppen har spelat in 14 skivor för den japanska marknaden och gjort närmare tio turnéer i landet.
Hans hade under drygt tjugo år ett nära samarbete med Kjell Öhman. De spelade ofta tillsammans med Arne Domnérus, Rune Gustafson, Claes Janson, Ulf Wakenius och Jan Allan. Kjell Öhman Trio spelade in tre trioskivor och återfinns som komptrio på en rad skivinspelningar som den amerikanske trumpetaren Bobby Shew.
En annan musiker som Hans hade en långt samarbete med var saxofonisten Bernt Rosengren. De spelade tillsammans första gången 1987 och har under åren spelat i många olika konstellationer. I mitten på 90-talet bildade Bernt en fast kvartett som var verksam närmare 20 år. Hans producerade kvartettens fem skivor där skivan ”I’m Flying" blev framröstad som årets jazzskiva 2009 i jazztidskriften Orkesterjournalen.
Hans medverkar på cirka 160 CD-skivor, se diskografi. År 2009 gjorde han sin första solo CD ”Bassic Instinct". Första spåret på skivan är en svit för två kontrabasar, skriven av basisten/kompositören Georg Riedel. Våren 2021 gav Hans ut albumet "Parker's Mood" som fick stor uppmärksamhet. Albumet röstades fram som årets tredje bästa jazzskiva i Orkesterjournalen och utsågs till årets hyllningsalbum av musiktidskriften Lira.
Förutom att spela i jazzsammanhang anlitas Hans flitigt som studiomusiker och har hörts på skivor med exempelvis Olle Adolphson och Wilmer X, samarbetat med artister som Rebecka Törnqvist, Svante Thuresson, Lill Lindfors,Nils Landgren, Björn Skifs, Sissel Kyrkjebø, Sven-Bertil Taube och Kalle Moraeus, spelat in filmmusik och musik till reklam. Han arbetar ofta med körer och har samarbetat med Gustaf Sjökvists Kammarkör och Bayerska Radions kör i München.
Hans har turnérat i Skandinavien, Europa, USA och Japan, spelat på scener som Carnegie Hall (NYC), Sweet Basil (NYC), Ronnie Scotts (London), Blue Note (Nagoya), Body & Soul (Tokyo) samt erhållit följande utmärkelser:
- Orkesterjournalens utmärkelse Gyllene skivan två gånger för medverkan på Arne Domnérus & Bernt Rosengren ”Face To Face” (1999) och Bernt Rosengren Q ”I'm Flying” (2009).
- Guldskiva för medverkan på Rebecka Törnqvist ”A Night Like This” (1993)
- Konstnärsnämnden Stipendium (1993)
- Nalens Vänners Stipendium ”Topsy’s Tusenkrona” (2000)
- Wermländska Sällskapets Kulturstipendium (2016)
- Svenska Musikerförbundets Stipendium (2019)
Hans var också nominerad som ”Årets Musiker” i Jazzradion, Sveriges Radio P2 både 2015 och 2016.
Sedan 2005 är Hans basist och kapellmästare i Skinnarspelet i Malung , av Rune Lindström med musik av Jan Johansson, och är sedan 2015 även kapellmästare. Hans är också kapellmästare för sommarserien "Jazz på Skansen" i Stockholm.
Med ett stort intresse för undervisning och engagemang för unga musiker är Hans en omtyckt och ofta anlitad pedagog. Privatelever från hela Skandinavien, masterclasser och undervsining i både el och kontrabas på Musikhögskolan i Stockholm mellan 1994-1999 och i kontrabas och ensemble sedan 2005 på Musikhögskolan i Piteå.
Vid sidan av musiken har Hans sedan 2017 skrivit artiklar, gjort längre intervjuer och porträtt för den svenska jazztidskriften Orkesterjournalen .