Biografi

In English

Hans Backenroth (född 1966 i Karlstad) började spela klassisk gitarr och tvärflöjt i åttaårsåldern i kommunala musikskolan. Genom sin äldre bror fick Hans höra pop- och rockmusik vilket fick Hans att ta upp elbasen och han började redan som 14- åring att spela offentligt. Med en ständig nyfikenhet att lära känna och spela ny musik upptäckte han jazzmusiken i slutet av tonåren vilket ledde till att han började spela kontrabas influerad av bland andra Paul Chambers, Ray Brown, Scott LaFaro och NHØP. 1986 flyttade Hans till Stockholm och gick musiklinjen på Birkagårdens folkhögskola, följt av tre års studier på Musikhögskolan med examen 1989 i både jazz och klassisk bas, arrangering samt improvisationspedagogik. Under sista läsåret blev Hans medlem i Fredrik Norén Band, med turnéer i Sverige, Indonesien, Malysia och Baltikum, och snart började han att synas på Stockholms jazzscener som Fasching och Stampen samt på jazzklubbar runt om i Sverige.

År 1991 erbjöds han att spela med klarinettvirtuosen Putte Wickman Q i USA och Kanada som ersättare för basisten Red Mitchell. Det var en nästan fyra veckor lång turné som bland annat innehöll framträdande på Monterey Jazz Festival, där Hans spelade med trumpetaren Harry "Sweets" Edison, och på jazzklubben Sweet Basil i New York.

Under denna turné upptäcktes Hans av den legendariske altsaxofonisten och klarinettisten Arne Domnérus vilket resulterade i ett samarbete i mer än 15 år.

"Hans Backenroth är kanske den bästa basist som Sverige fått fram – någonsin!" (Arne Domnérus, altsaxofon/klarinett, Svensk jazzlegend)

Samtidigt fick även basisten Sture Åkerberg upp öronen för Hans och blev något av Hans mentor. Genom Stures rekommendationer anlitades Hans som vikarie av en rad framstående artister, däribland Monica Zetterlund som Sture hade spelat med sedan 60-talet. Det ena ledde till det andra och snart förekom Hans i grupper med gitarristen Rune Gustafsson, vibrafonisten Lars Erstrand, saxofonisterna Hacke Björksten och Ulf Andersson, trumslagaren Rune Carlsson med flera.

Pianisten Bengt Hallberg hade under flera år varit inaktiv i jazzsammanhang men 1996 kontaktade han Hans om att spela in en duo-LP som skulle komma att få titeln "In a Mellow Tone, Improkomp". Den inspelningen blev Bengts återkomst till jazzens värld och sedan fortsatte Bengt och Hans att spela tillsammans i en rad konserter på duo.

1995 blev Hans basist i Monica Zetterlund Q, också det ledde till flera turnéer, skivinspelningar och TV-program under fyra års tid och medverkade på det som blev Monicas sista framträdande (Eskilstuna 1999).

“Att få spela nästan varje dag med dessa musiker var nog den bästa skola jag kunde få - att lära sig musiken direkt från källan. Även om flera jag spelade med var mycket äldre än mig själv så fanns precis samma nyfikenhet och hunger som hos oss yngre musiker. Jag kände aldrig kravet att spela som någon annan tidigare än mig gjort utan det som gällde var att hitta min egen röst i musiken. Och det är väl precis det som tradition är – att lära från de äldre och genom det forma ett eget och personligt språk. Av Kjell Öhman fick jag lära mig massor då han tog med mig i alla tänkbara sammanhang som i vissa fall var långt från jazzen. Och parallellt med allt detta så spelade jag så klart med mina jämåriga kamrater.”

Hans anses sedan mitten av 90-talet som en av Skandinaviens främsta basister. Vid sidan av ovanstående konstellationer har han under många år spelat med Bernt Rosengren Q, Sweet Jazz Trio, Kjell Öhman Trio, Karin Krog/Scott Hamilton Q, Ken Peplowski Scandinavian Quartet, Ulf Wakenius Q, Claes JansonBosse Broberg "Nogenja Soloist Ensemble", Hacke Björksten ”Three Generations” och med en lång rad artister som Rebecka Törnqvist, Svante Thuresson, Lill Lindfors, Sissel Kyrkjebø och Kalle Moraeus.

Hans anlitas flitigt som studiomusiker och har hörts på skivor med exempelvis Olle Adolphson och Wilmer X och även spelat in film-musik och musik till reklam. Han arbetar återkommande med körer och har tidigare samarbetat med Radiokören, Gustaf Sjökvists Kammarkör och Bayerska Radions kör i München. 

Internationellt har han samarbetat med rader av jazzens främsta, däribland Toots Thielemans, Harry "Sweets" Edison, Clark Terry, Scott Hamilton, Harry Allen, Buddy deFranco, Svend Asmussen, James Moody, Junior Mance, Ed Thigpen, Joe Harris, Bobby Durham, Martin Drew, Karin Krog, Georgie Fame, Rebecca Kilgore, Deborah Brown, Eddie Daniels, Ed ThigpenKenny BarronBenny Green, Larry Willis, Ernie Watts, Eddie Harris, Doug Raney, Houston Person, Ken Peplowski, Horace ParlanRoger KellawayLorne LofskySvend Asmussen, Houston Person, Jim Snidero, Jeremy Pelt, Jim Rotondi, Bobby Shew, Jimmy Greene, Najponk, Lorne Lofsky, Ole Kock Hansen, Jesper Thilo, Roy Williams, Dan Barrett, Valery Ponomarev, Antti Sarpila, Leroy Jones, Richard Boone, Warren Vaché, Stéphano Belmondo, Bernard Purdie, Butch Miles och Bob Wilber. 

“Hans är en av dom bästa basisterna som jag spelat med under hela min karriär.” (Junior Mance - pianolegend, NYC)

Trion Sweet Jazz Trio (Lasse Törnqvist kornett, Mats Larsson gitarr och Hans bas) är en av de europeiska jazzgrupper som rönt störst framgångar i Japan. Gruppen har spelat in 14 skivor för den japanska marknaden och gjort närmare tio turnéer i landet. Förutom det har trion turnérat i hela Skandinavien sedan 1995.

Kjell Öhman och Hans började spela tillsammans 1992 och Kjell är kanske den musiker som Hans har samarbetet med mest. De spelade tillsammans med exempelvis Arne Domnérus, Rune Gustafson, Claes Janson, Ulf Wakenius och Jan Allan samt i studiosammanhang och med större orkestrar. Kjell Öhman Trio spelade in två trioskivor och återfinns som komptrio på en rad skivinspelningar som med Bobby Shew, Meta Roos och Bertil Jonasson.

Med saxofonisten Bernt Rosengren har Hans spelat sedan 1987 i olika konstellationer - från trio till storband. Bernt har länge ansetts som en av Europas mest inflytelserika musiker och har belönats med en lång rad utmärkelser och priser. Den nuvarande kvartetten har spelat sedan 2000 och Hans har producerat gruppens fyra skivinspelningar där skivan ”I’m Flying" (pb7) blev framröstad som årets skiva 2009 i jazztidskriften Orkesterjournalen. Gruppen har benämnts som en av Sveriges främsta jazzgrupper och turnérat frekvent i Sverige, Norge och Danmark.

"När musiken ibland öppnar sig mot Backenroths basgångar är det som att lyssna rakt in i kontrollrummet till en kraftstation, det ger en närmast chockartad känsla av kraft med kamraternas sidokommentarer i utkanten. Kan kvartettjazz spelas bättre?"

Hans medverkar på cirka 150 CD-skivor, se diskografi. År 2009 gjorde han sin första solo CD ”Bassic Instinct" (pb7) med fyra olika grupperingar: en kvartett bestående av Bernt RosengrenJacob Fischer och Roger Johansen, duos med Georg Riedel och Kjell Öhman samt solobas. Första spåret på skivan är en svit för två kontrabasar, skriven av Georg på uppdrag av Arne Domnérus. Skivan fick stor uppmärksamhet och hamnade högt i omröstning för årets skiva 2009 i Orkesterjournalen.

Hans har turnérat i Skandinavien, Europa, USA och Japan, spelat på scener som Carnegie Hall (NYC), Sweet Basil (NYC), Ronnie Scotts (London), Blue Note (Nagoya), Body & Soul (Tokyo) samt erhållit följande utmärkelser:

Hans var också nominerad som ”Årets Musiker” i Jazzradion, Sveriges Radio P2 både 2015 och 2016.

Sedan 2015 är Hans basist och kapellmästare i Skinnarspelet i Malung, av Rune Lindström med musik av Jan Johansson, och hustrion för jazzserien Blå Måndag på Skansen. Det är två uppdrag som han tog över efter Kjell Öhman.

"Basisten Hans Backenroths mustiga klang beströr kvällen med virtuosa solon som möts av vågor av uppskattning hos publiken."

Med ett stort intresse för undervisning och engagemang för unga musiker är Hans en omtyckt och ofta anlitad pedagog. Privatelever från hela Skandinavien, masterclasser och undervsining i både el och kontrabas på Musikhögskolan i Stockholm mellan 1994-1999 och i kontrabas och ensemble sedan 2005 på Musikhögskolan i Piteå.

Vid sidan av musiken har Hans gjort flera intervjuporträtt för Orkesterjournalen och artiklar för tidningen Lira.